Lite tidigare idag kom jag på att jag faktiskt hade en hemtelefon att ringa ifrån också, så använde faktiskt den för första och antagligen sista gången idag till att ringa Lisa och kolla upp ridningen. Hon sa att jag var välkommen ut redan idag,
så varför tacka nej liksom?
Limpan var dock helt tokig idag; det första han gjorde när jag var inne i stallet för att hämta ryktlådan var att rymma bort till stona som står bredvid hans hage, och det har aldrig ens nästan hänt förut. Snacka om paniken jag fick när jag klev ut ur stallet och grimman hängde så fint på sin plats, knäppt och ordentligt fastknuten, men hästen var spårlöst borta. Jag hade inte hört något alls, och såg honom inte först när jag sprang runt och letade efter honom. Snygg stil jag har som tappar bort hästen det första jag gör efter ett uppehåll på hela sommaren haha...
När jag fick tag i honom så var han så snäll hela vägen tillbaka, tills vi kom till bindpålen och jag skulle knyta fast honom igen; han sprang fram och tillbaka, hoppade upp och ner, kastade sig mot stolpen och lyfte till och med framdelen från marken ett par gånger. Helt tokig alltså, och mellan hoppen gnäggade han efter sina ston. Wannabe hingst eller vad?
När jag väl fick färdig honom (det tog ett tag innan han lugnade sig så pass mycket att jag ens kunde binda fast honom, jag vill ju liksom inte bli klämd mellan honom och bindpålen så som han hoppade omkring...) så var han också rätt stirrig, så jag passade på med att flytta honom lite från marken innan jag hoppade upp. Det gick faktiskt över förväntan med tanke på hur han var, och till slut lugnade han sig så mycket att jag kunde ha honom stilla på långa tyglar för att spänna sadelgjorden (på vissa hästar är det en självklarhet, på honom är det inte det lättaste haha...).
Sedan när jag hoppade upp gick allt åt
helvete igen; han gick emot skänklarna, var lika mjuk i sidorna som en trästock (planka är en underdrift i det här fallet) och hade glömt hur man gör när man skrittar. Efter en evighet av skrittande, böjande, flyttande och lirkande mjuknade han i alla fall upp och blev till samma gamla Limphäst igen. Över förväntan faktiskt, och jag fick både ordentlig trav och galopp på honom. Tölten gick bra som vanligt.
Så alltså var det ett lyckat ridpass trots allt!
På allt det var det väldigt mysigt att träffa Elsa och de andra i stallet igen, vi hade lite att prata om;) Hon tävlade SM och kom femma bara för ett litet tag sedan, så sjukt häftigt! Jag är bara lite avis haha;) Hennes och de andra stallbrudarnas blogg kan ni kolla in
här!
 |
Min fina Limphäst<3 Full med kåda var han också, det är därför han ser så geggig ut på den första bilden. Och det är ju standard att rulla sig i dammet när man är nytvättad och fin igen... |