Áramótakeppni

Upp halv sex, packa, äta åka. Lasta Gorm på tio sekunder, och transportkompisen Teitur på trettio minuter. Dött bilbatteri, panik, fixa, starta, åka, och sedan kom vi äntligen fram till Altuna Björsbo där det bjöds på tävling! Tävlingsformen tror jag hette firmakeppni, vilket innebär att alla i klassen rider samtidigt och får välja att visa upp tölt, trav eller galopp. Min plan var att tölta då han har stark i den gångarten (samt för att tölten premieras) men dom planerna tyckte Gorm var jättetråkiga. Istället blev det trav och galopp för vår del, men det skötte han jättebra.

Vi slutade på en fjärde plats (av sex stycken totalt hehe), men nöjdast är jag nog över den klockrena tölten han visade upp i ärevarvet... Vart var den innan haha? Jättekul att äntligen tävla igen, synd att jag inte kan göra det oftare för det ger verkligen mersmak. Så himla kul!

 Bild från zannasfoto.se

Bild från fotografen pappa Berglind

Lite mer detaljer om loppet då

Första loppet avklarat nu då, och det kändes faktiskt bra. Innan vi åkte till Uppsala där loppet ägde rum regnade det och var äckel-kvavt i Enköping och provet jag hade tidigare idag gick åt pipsvängen, så jag och mamma satt och tjurade hela vägen dit. Varför skulle vi göra något så dumt som att springa i skitväder, och dessutom när man till och med är på dåligt humör!? Tränat ordentligt har jag inte heller gjort på sista tiden, och den sista löprundan inför idag var förra tisdagen och då gick det ju apdåligt, så oddsen var ju inte direkt höga att jag skulle få någon höjdartid. 

Då vi kom fram till tävlingsplatsen så blev jag ändå väldigt peppad; det var folk överallt, hög musik, uppvärmningsgrejs och precis sånt man kan förvänta sig inför ett lopp. Då startskottet gick sjönk dock mina förhoppningar om en bra tid igen; folk sprang typ på varandra och det var trångt som attan, och någon fart fick man verkligen inte upp... Men efter ungefär en kilometer blev vägen bredare och jag kunde springa om folk på gräskanten vid sidan av, och då gick det såklart snabbare! 

Mitt (för höga, i alla fall vad jag tänkte innan) mål på att springa under 30 minuter klarade jag, och 28 minuter och 30 sekunder blev sluttiden. Jag sprang inte på tidmätarklassen utan i "run for fun" klassen, så därför vet jag inte heller vilken plats jag kom på om det är någon som undrar det. Men mamma den jäkeln sprang ju fortare än mig och var väl kanske 10-20 sekunder snabbare, så får träna bättre till nästa lopp så jag kan slå henne haha!  Då blir det dock dubbelt så långt, men har ända till augusti på mig att träna så det ska nog gå bra.

TÄVLINGEN

Igår när vi hade stått och borstat i en och en halv evighet för att pållarna skulle vara blanka och fina till tävlingsdagen var vi tvungna att släppa ut dom i hagen igen, för det fanns inga boxplatser lediga. !!#&(@))=?=)/&*^@€$] (argkludd) Så i morse när jag skulle hämta in Limpan för att snabbt (jo tjena) borsta av honom innan vi åkte hade han självklart legat ner under natten (vilket han självklart inte brukar göra vanligtvis...) och var blöt och lerig längs heeeela vänsterbenet. Underbart! Men det var bara att försöka borsta bort så mycket lera det gick och hoppas på att det skulle hinna torka innan vi skulle in på banan. (Det gjorde det inte).

Tölten tycker jag gick helt okej; Emelie hade gett mig order om att rida på i ett högt tempo och försöka hålla upp honom, så det var det jag försökte köra på. Tyvärr styvade han sig då och blev passtaktig, så poängen där blev 4 4 3,5 3,5 med slutpoängen 3,75. Självklart släppte han helt och blev klockren när visningen var över och jag töltade ut på långa tyglar, haha! Men ja, jag är nöjd ändå. Jag hade förväntat mig att han skulle bli rätt stark inne på banan, om inte för de andra hästarnas skull så för att han är ovan med musik och massa folk överallt, och för att jag red med pisk vilket jag vanligtvis inte gör bara för jag vet att han bli stark. När han blir stark, det är då han blir passtaktig, så jag vet ju vad jag behöver öva på.

Showpassen gick rent utsagt mest åt helvete, men det bryr jag mig inte om. ÅH så stolt jag är över min lilla knäppa häst! Slutpoängen i uttagningen blev 1 (hahaha) och i finalen 0 (HAHAHAHAHAHAHA) vilket är riktiga skitpoäng som inte skulle ta mig någonstans i vanliga fall, men på grund av att vi bara var åtta st som tävlade (och två andra fick två sena läggningar, och därmed 0 poäng) tog han oss till en sjätteplats.

Vi gjorde två läggningar i uttagningen: den första läggningen la han sig ordentligt där han skulle, slängde sig i galopp efter halva biten och la sig sedan i pass igen. Knäppa häst! Den andra läggningen blev sen, men då höll han den hela vägen. Jag tror att det är andra läggningen vi fick 1 poäng i och som tog oss till final, men att det bara blev 1 poäng för att det var en alldeles för sen läggning. I finalen blev Limpan på tok för ivrig och la sig i pass på kortsidan av ovalbanan så jag saktade ner och började om, och då blev läggningen på tok för sen och vi fick 0 poäng.

Jag är så stolt över min lilla Limphäst ändå, att han la pass över huvud taget. Jag har aldrig ridit honom på ovalbana tidigare och bara lagt pass på rakt spår med ett steg skritt, galopp och sedan pass på en gång. Här blev det ju helt annorlunda (mycket mer skillnad än jag hade trott) så jag är glad att det gick och att han försökte över huvud taget. Vi fick iaf med oss en vit rosett hem (stolt tjej.se hehe).

Måste också skriva att jag har världens underbaraste häst när det gäller att lasta in i transport; han bara gick rätt på, utan att tveka alls eller försöka krångla på ett enda sätt. Till och med när det höll på att krångla på slutet när vi skulle köra hem (bilen körde fast i leran så vi var tvungna att lasta ur, köra upp bilen och sedan lasta igen) gick han rätt upp på transporten precis som att det var världens naturligaste sak. Duktiga, fina häst!