23

Hej!

Nu har jag varit helt försvunnen ett tag, jag har helt enkelt inte orkat med att blogga, har varit så mycket annat. Men nu är jag tillbaka igen.

Sitter just nu hemma och är sjuk, hopplöst med tanke på att det är sportlov och 7 meter snö och sol utanför fönstret (ok, inte 7 meter, men kanske 1 meter iaf), hellst av allt vill jag bara UT men då blir jag säkert bara sjukare igen, och det vill jag ju absolut INTE!...

Och så vet jag inte vad jag ska göra... I inlägget innan (som skrevs för en evighet sedan, jag vet) skrev jag ju om en Frodi... Har nu blivit erbjuden att köpa honom för en struntsumma, någonting som jag faktiskt har råd med!:D

Men...

Ja, men. Mina föräldrar går inte längre med på avtalet vi gjorde; Om jag kan spara ihop till en ordentlig häst (en häst som inte är sjuk eller gammal eller liknande) då skulle jag få köpa den så skulle dom betala underhållet. Dom lovade, på heder och samvete eftersom att jag ville inte att det skulle vara tomma ord, ville inte att det här skulle hända.

Haha, jag tvingade till och med mina småsystrar att stå vittnen, ville att det inte bara skulle vara jag som som hörde dom säga det, bara jag som skulle stå där sen med bara mina ord och minnen som bevis.

Men nu står jag här. Ord mot ord, med mina underbara systrar bakom mig som stöttar och hjälper. Men pappa kommer inte längre ihåg. Han vill inte komma ihåg. Han har inte alls råd, för han vill inte.

Mamma vill så gärna både hjälpa och ha råd, men kan inte göra någonting alls, för dom är skilda nu.

De säger allihopa till mig "Sluta inte drömma, du kommer få din häst någon dag. Du kommer få det du kämpat för så länge, någon dag. Men inte nu bara. Du kommer kunna leva din dröm snart, när du blir stor och har ett bra jobb, då kommer du kunna göra vad du vill med dina pengar. Du kommer kunna ha stall fulla av dina egna hästar och kommer kunna göra vad du vill med dom. Då."

SÅ KLART JAG KOMMER KUNNA DET DÅ!!!!!!!! Det förstår till och med jag. Det jag inte förstår är bara varför de har lurat mig att drömma så länge, att fortsätta spara som en galning. Det var länge sen de skillde sig, ett år sen snart. Kunde de inte ha sagt att löftet inte längre höll då? Eller när jag "skulle köpa" det där varmbodsstoet, då var hon inte "tillräckligt fin" och var säkert sjuk pga. det låga priset, men de ville inte hjälpa mig att ringa och fråga vad som var fel på henne. De sa ingenting om deras löfte då.

Lurade mig bara att fortsätta spara, fortsätta drömma.

Varför skulle jag fortsätta spara efter det här? Varför fortsätta drömma? Varför, någonsin lita på att någon ska hålla sina löften efter det här, när jag vet att jag inte kan få det. Inte på flera ÅR.

Och jag vet att jag har det riktigt bra, att jag får så otroligt mycket i alla fall, jag har folk omkring mig som älskar mig och allt det där.

Men det är, var och kommer alltid vara min dröm. Så jag kan inte förstå varför människor då ger mig falska förhoppningar, ger mig en målstolpe och sen när jag är ända framme, när jag har kämpat i flera ÅR för min dröm och bara har det sista, lilla klivet kvar, när jag äntligen kan köpa det jag allra mest vill ha, då går målstolpen upp i rök. Dom tar tillbaka den.

Och det är där jag står kvar nu, och jag har ingen aning om vart jag ska. Det enda jag kan och vet är att fortsätta frammåt, men varför skulle jag det när jag vet att jag inte kan nå mitt mål?