9

Och helt plötsligt ville jag blogga igen:P

Jag håller på att bli galen tror jag. Den här sommaren har varit den bästa och värsta sommaren i mitt liv.
Den bästa pga Henrik Elofsson. Min underbara älskade pojkvän.
Men också den värsta, pga bristen på ridning (eller bara kontakt med hästar...)

Har varit ute i stallet en gång på hela sommaren och ridit, då på Skjoni och Frigg (mina älsklingar(a)) och det gick bra på båda två. Har verkligen försökt att åka ut mer, jag har både smsat Elsa och Lisa, men (med undantag för den där gången då jag verkligen var ute) de har haft andra planer, hästarna har varit uthyrda, jag har jobbat, varit med Henrik eller helt enkelt inte haft skjuts ut.

Känns väldigt jobbigt, men samtidigt bra att sluta när det gick som bäst. Den tredje juni var sist jag red lektion, det var på Frigg och det gick så sjukt fruktansvärt bra. För det första så gick vi i en helt ok ökad tölt (vilket är ett STORT framsteg om man tänker på hur hon alltid gick i passtakt i början, även i lågt tempo), och för det andra så la jag för första gången pass på "riktigt":D och det gick skitbra:D Och Frigg hade aldrig heller lagt pass på "riktigt" med en annan ryttare innan.

Lite kul att vi skulle lägga pass för första gången tillsammans, när båda två är lika mycket nybörjare, och att det ska gå så bra:) Haha, egentligen var det säkert bara skitpass (vi i vårat stall är vana med Elsas häst, Bida, som går i sjukt bra tölt även fast hon bara är 6-8 år;P)

Längtar efter Frigg och Skjoni. Jättemycket. Men snart säter lektionerna igång igen, då kommer jag ju helt klart åka ut igen, ska bli väldigt skönt att ha en dag i veckan (minst!) som jag vet att jag kommer få rida på:) känns väldigt nervöst bara, jag undrar om jag har tappat ridningen, och i så fall hur mycket av den som sitter:s Men dom säger ju att det är som att cyckla, har man en gång lärt sig så sitter det för resten av livet.

Jag hoppas dom har rätt.