07 november, 2010

Mannen i den vita hatten

Jag är en sån som nästan alltid kommer ihåg vad jag har drömt, men i morse kunde jag inte minnas vad det var. Nu bara för ett tag sen när jag satte mig vid datorn och klickade in på Spotify så kom jag på vad det var. Jag hade drömt om en låt, det var det enda jag kom ihåg.

Jag hade drömt om "Mannen i den vita hatten" med Kent, så jag satte på låten och lyssnade ordentligt på den.

Jag är kär i den låttexten, helt... Perfekt.
Och låten är också helt underbar.
Musiken, allt. Sjukt bra.
Haha, känns så löjligt, ryser i hela kroppen när jag bara läser texten(a)

En bänkrad i en rastlös sen april
Jag tittar över axeln och ser dig blinka till
Jag kan få dig när du vill
En vind blåser skräp längs korridoren en sista gång
Och du & jag håller andan och håller händer i språnget
Det är inte så långt hem

Än finns det tusentals tårar kvar
Och de var dina att ge vem som helst
Äntligen
De är de dyrbaraste smycken du har
Så be aldrig om ursäkt igen
Äntligen
Passerar vi deras gränser

Lyssna på den, SÅÅÅ bra.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar