Hade förväntat mig en damphäst idag med tanke på att han inte har gått sen jag red honom sist (för en evighet sen alltså) och skulle ha massor av överskottsenergi, så jag skrattade lite innan jag gick ner till hagen och sa till Elsa att det säkert skulle gå åt pipsvängen idag.
Men självklart gör min lilla häst tvärt om redan i hagen där jag fick sätta på grimman helt utan att han kastar med huvudet, och eftersom att jag är som jag är så tänker jag "YES!!! det gick super ju! så det var den här dagens höjdpunkt" och trodde att det bara skulle gå sämre (jag har någon fix-idé att om det går jättebra i början så måste det ju gå dåligare sen, att lycka är tillfälligt typ, men också tvärt om: att om det går piss i början blir det bara bättre sen).
Hm, det enda dåliga som hände när jag fixade honom innan ridningen var egentligen att han gick runt på andra sidan bindstolpen när jag skulle sadla, men han var nog bara lite kinkig efter sin vila, för när jag tränsade körde han ner huvudet och gapade efter bettet, haha^^ (OBS; lycka!!:D)
Sen när jag hoppade upp snurrade han inte någonting alls, och skrittade, åååå vad glad jag blev:D han som alltid har taktat som en galning slappnade nu av helt och hållet och skrittade verkligen:D äkta skritt, inte någon pass-variant av skritt! Haha, men då blev jag självklart orolig istället. På riktigt. Alltså, så mycket lycka, shit det här ridpasset skulle jag säkert bli avslängd eller någonting, så här bra kunde det bara inte gå!
Fast jo, det kunde det.
Hästen skrittar, han är mjuk och fin hela tiden och blir inte stark i munnen (jajajaja, jag vet att det är jag som rider fel då han blir stark men nu tycker jag att det jag skrev beskrev bättre, så det så.), i tölten jobbar han med hela kroppen rätt, han är helt ren i takten och går i form i princip hela tiden. Lycka.
Men sen. Åh sen.
Då travar han.
Och jag dog nästan.
LYYYYYYYYYCKAAAAAAAAAAA!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Det är ju ingen trav jag skulle skryta med egentligen, haha, om det inte var för att det var just han som travade. Min löjliga, obalancerade lilla (*stora, men det låter inte lika sött) häst travar, i det ena varvet börjar han till och med söka sig ner i formen (som absolut inte sitter, men det kommer... det kommer...) och jag blir så glad. Fina söta rara.
Så jag skrittade av då när han var så duktig, och jag sitter fortfarande och ler (hehe, och känner mig lite löjlig för att jag antagligen ser sjukt fånig ut när jag sitter och ler mot datorskärmen). Alltså, vilken häst jag har.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar