Hjärntvättade snilleblixt-Maja

Innan jag klev på bussen till stallet idag så sa min kompis Amelie "Maja vart ska du rida idag? klätterbacken kanske? Det vet jag för att jag läser din blogg" eller någonting liknande. Tack Amelie, det värmer. Hehe.

Och självklart, när jag kom till stallet så tänkte jag "Hm, undrar vart jag ska rida idag?" och fick plötsligt en snilleblixt -precis som från ingenstans- att jag skulle rida kläterbacken.

Ni kallar det dåligt minne, jag kallar det hjärntvättning!

Det gick iaf bra att klättra, Limpan tog det så lugnt och fint upp för backarna! I början kastade han sig helst upp för backen för att göra det så lätt för sig som möjligt, men idag var han jätteduktig:D Och nerför backen gick bara bra, precis som det brukar, och de tre korta töltbitarna jag tog på gräsvägen neranför klätterbacken gick hur bra som hellst:)

Det är så skönt, i början när jag red honom och inte hade vant mig vid honom kände jag mig så himla osäker, men nu känns det som att allt har börjat fungera ordentligt (traven och galoppen räknar jag inte med, det har vi inte tränat på ordentligt eftersom att Limpan bara spänner sig på det hala underlaget) och jag kan rida och känna mig helt säker på honom nu. Känns skönt att inte behöva oroa sig om jag kommer kunna få stopp på honom (han tog bettet ett par gånger i början och bara drog iväg med mig dit han ville, kunde knappt rida honom i kort tölt om han hade andra planer) för nu vet att det är jag som är chefen, och ännu viktigare; det vet han med.