Idag när jag först kom till stallet var det väldigt tyst. För tyst.
Hela stallplanen var helt tom på folk, och mitt på den stog en riktig monsterbil (en typisk veterinär, specialridlärare eller hovslagarbil. Dom kör liksom på samma stil; så stor som möjligt känns det som) vilket inte är så speciellt, men tystnaden alltså...
När jag sedan gick in i stallet så stog massor av människor samlade runt en box, så jag tänkte det "Fan, nu är det någon som har dött". Men dom kastrerade tydligen hingstar, så riktigt så illa var det ju inte.
Var faktiskt första gången jag såg en hingst bli kastrerad, och det var faktiskt inte så farligt som jag hade trott. Jag hade förväntat mig värsta blodbadet och att hingstarna skulle skria av smärta och sparka vilt omkring sig, men till min lättnad drogade dom ner hästen med någon sorts smärtstillande och någon sorts sömnmedel, så efter att ha stått och vinglat lite och sett allmänt groggy ut somnade de små hingstarna så sött och veterinär
en skötte sitt.
Efter kastreringen red jag ut på Limpan, och det var knappt så jag kunde sitta kvar i sadeln, blåste sjukt mycket ute! Eftersom att jag nästan fick kämpa med att hålla mig fast (hehe, typ) så tog jag det väldigt lugnt med mest skritt och lite kort tölt. Jobbade honom nästan inte alls idag, kände att det här var en ut-och-göra-ingenting-dag så det var jättemysigt! Tror Limpan också tyckte att det var skönt att slippa jobba, för han töltade på så duktigt och lugnt och bråkade inget alls idag:)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar