Jag har insett en sak. När jag rider tar jag ibland över för mycket för ofta, jag bestämmer allt på ridturen; vilken riktning vi ska åt, vilket tempo vi ska hålla, vilken sida av vägen han ska gå, vilket håll och vilken höjd han ska ha huvudet, var och när han ska böja sig osv... Självklart är det jag som ska ta det stora ansvaret för hela ridturen, men när jag inte överlåter någonting till Limpan så kan jag känna hur han tröttnar. Han lyssnar alltid på mig, det är inte det som är problemet, men han liksom drömmer sig iväg och börjar snubbla över minsta lilla gruskorn som sticker upp från vägen och slutar tänka själv.
Så ja, idag lät jag honom gå mycket friare i början på ridturen, med målet att komma till klätterbacken efter en stund. Jag tror Limpan tyckte att det var lite kul, han gick slalom över vägen, stannade ett par gånger och tittade på rådjur, vek in på en stig (som han alltid vill gå in på trots att vi aldrig gjort det förut) som han följde så långt att jag var tvungen att vända och rida tillbaka en bit för att inte dryga ut allt för mycket på tiden, sedan gick han in bakvägen genom skogen till klätterbacken (vägen gör att man kommer fram längst upp istället för längst ner som den andra gör) vilket passade väldigt bra, men jag gissar på att Limpan blev lagom lycklig när vi kom fram och han faktiskt behövde börja jobba lite med musklerna också;)
Efter klättringen (som för övrigt gick väldigt bra) så tänkte jag galoppera lite på grusvägen bredvid paddocken, det är den enda vägen där jag faktiskt brukar kunna samla ihop honom till en hyfsat lugn och formad galopp (han har en evig tendens att kasta upp huvudet i galoppen, precis som att han inte kan ha det nere pga fartvinden...) men idag ville han inte riktigt. I fattningarna la han sig bara i pass för det mesta, vilket i värsta fall kan sluta väldigt dåligt när jag inte har boots på för att skydda hans hovar mot slag. Jag fick i alla fall två galopper, den första blev en sån kort bit med huvudet bland molnen och därför valde jag att fatta igen, och efter det så skrittade jag av.
Efter ridturen så hade jag massa tid kvar innan jag skulle bli hämtad, så då passade jag på att börja träna med Limpan på att grimman inte är så fruktansvärt farlig. För att det är så att några gånger när jag har hämtat honom har han kommit en bit emot mig i hagen, några gånger har det varit så illa att han springer ifrån mig när jag kommer, och oftast höjer han bara huvudet och kollar på mig och väntar på att jag ska hämta honom. Men varje gång händer samma sak; när jag ska trä på grimman backar han undan fån mig. Det är ju egentligen inget stort problem, jag får ju alltid på grimman, men det känns fel att en sån simpel sak ska kännas så obehaglig för honom att han ska backa undan.
Träningen gick faktiskt väldigt bra, jag gick in i rundpaddocken och släppte honom lös där och tog på och av grimman flera gånger. I början kom han självmant fram till mig, men så fort grimman hamnade framför hans ansikte så backade han undan. När han backade så gick jag efter honom i hans takt, och tillslut stog han stilla så jag kunde trä på grimman och han fick sitt godis. Det gick bättre och bättre hela tiden, så till slut stoppade han själv ner mulen i grimman när jag höll upp den åt honom, så då släppte jag honom i hagen och gick in i stallet för att göra rent tränset osv efter ridturen, men också för att ge honom lite tid till att tänka efter vad som hade hänt.
När jag var färdig i stallet gick jag ut i hagen till Limpan igen för att fortsätta lite med övningen. När jag kom in i hagen så stog han och betade med rumpan mot mig och verkade inte lägga märke till mig (allternativt ignorerade mig helt) ända tills Frodi (som han delar hage med) gnäggade till hästarna på andra sidan vägen och tog några steg emot mig, då kastade Limpan upp huvudet, såg att Frodi var på väg mot mig, gnäggade högt och travade hela vägen fram till mig. Hihi, lycka:D (Att han helt säkert visste att jag hade godis i fickan låtsas jag inte om) Han var liiite tveksam till grimman först, men han backade ingenting och stoppade självmant ner huvudet i grimman när jag lockade med lite godis. Duktig pojke:D
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar