Tisdagen den sjunde februari

Idag började jag med att skritta ut en riktigt lång stund tillsammans med Moa på Börkur. Det är så skönt att jag kan göra det nu och att Limpan ändå skrittar lugnt trots att vi har sällskap!

På grund av att jag kommer så sent till stallet hinner det bli mörkt innan jag kan rida, och då det oftast är lektioner i paddocken (vilket också är det enda upplysta stället man kan rida på) så brukar det oftast bara bli skritt. Idag kom jag och Moa på en briljant idé: vi kan ju rida i hagen bredvid paddocken. Så otroligt snabbtänkt av oss, med tanke på att vi har skrittat ute i mörkret flera år i rad och klagat på att det inte går att träna ordentligt...

Inne i hagen var det förvånansvärt bra underlag: det var väldigt platt med ett precis lagom tunt lager pudersnö ovanpå, sådär så att det flyger om hovarna men ändå inte blir för tungt. Där inne passade jag på att böja honom ordentligt inne på volter, samt göra ett fyrkantspår där jag red honom rak och flyttade undan framdelen i hörnen.

När jag hade böjt igenom honom ordentligt tänkte jag försöka trava på honom. Det var egentligen rätt dumt av mig med tanke på att Limpan inte hade boots på (= en miljard gånger svårare att få trav på honom), det var rätt mycket nedförsbackar i hagen vilket också försvårar, och så självklart blir jag nästan alltid skitsur och tycker det går dåligt när han inte travar. Som tur var tog han -efter en lång stunds nötande- några travsteg, så då var jag nöjd med det och skrittade av honom.