Dock hände något hemskt och spännande mig idag. Jag var på stranden helt utan min familj, med bara okända svenskar och Italienska strandkillar runt omkring mig. Jag bestämde mig för att ta ett dopp i havet.
När jag klev i vattnet var det oväntat varmt, med tanke på att jag hade legat och stekt i flera timmar borde min kroppstemperatur varit mycket högre än vattnets. Ändå frös jag inte. Tillbaka till det spännande; helt plötsligt när jag var på min väg tillbaka till land stack det till i min fot och det gjorde fruktansvärt ont. Då jag inte kunde stödja på foten ordentligt fasade jag för att jag hade klivit på en glasbit eller något liknande, men icke. Inget tingest gav sig tillkänna under min fot.
Då jag inte riktigt kunde stå där i vattnet och se ut som ett fån medan jag försökte kolla under foten (inte det lättaste att hålla balansen i vågorna här direkt, och på en fot var lite för avancerat för mig som inte är smidigast av alla i det första laget) så hoppade jag på ett ben in till strandkanten, där jag med lätthet kunde sätta mig ner och inspektera foten närmare. Men nej, det fanns inget spår av något utom smärtaaaan (dramatisk röst).
Då jag inte tordes eller underlät mig själv till att fråga någon om hjälp tillbaka till min solstol, så tog jag djärvt beslutet att -likt en riktig kvinna- ignorera smärtan och rusa så jävla snabbt jag bara kunde till min väntande stol.
Tillbaka i solstolens trygghet kände jag mig nu lugn, trots den strålande smärtan i foten, så jag bestämde mig för att helt enkelt härda ut tills min familj kom tillbaka från signa egna äventyr och plockade upp mig.
Min smärtsamma historia slutar dock i lycka, då smärtan gick över av sig själv efter typ tio minuter. Pappa gissade på att jag hade klivit på en vass sten som hade träffat någon närv eller något, men jag är övertygad om att det antingen var:
- En skitgiftig krabba som attackerade foten underifrån.
- En asfarlig knarklangare som hade gömt en giftspruta i sanden med nålen uppåt.
- En skitsnygg italienare som gömde sig i sanden och stack mig med en nål, som sedan planerade att rädda mig när jag låg i smärtsamma plågot på stranden och skrek, men som sedan gav upp när jan såg att jag klarade pärsen utan problem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar