Gårdagens Diva

Igår fick jag ta över skötseln av Divan, för det var nämligen så att Felicia inte hade någon skjuts till stallet. Sicken tur att jag bor så nära då!

I alla fall fixade jag allt fix som kommer med när man har häst på stall, och jag har ju lite delade åsikter om det där, om det är skönare att ha hästen på stall eller på lösdrift alltså. För det är ju skönt att veta att hästen går naturligt med kompisar, är ute hela tiden och lever så naturligt som vi nu kan låta en ridhäst leva. Det är ju väldigt skönt också eftersom att det bara är att släppa ut hästen och låta den sköta sig själv - kan man inte åka ut en dag så löser det sig ändå. Den får ju ändå mat samtidigt som de andra hästarna, och hästen överlever faktiskt utan att få hovarna kratsade åtminstone en dag. Den ständiga leran under våren och hösten ska vi däremot inte tala om...

Samtidigt tycker jag att det är otroligt mysigt att gå och pyssla med foder, få fixa det fint i boxen, höra när hästarna står och äter och hur det smäller i gallret när man stänger igen boxdörren och lämnar sin pärla innan man går hemåt. Och så är det ju såklart rätt nice med en häst som är typ 10 gånger renare än en som går på lösdrift haha!

Tillbaka till Divan igen då: jag hann bara rida i ridhuset i ungefär en kvart innan de skulle bygga bana för löshoppningen som skulle hållas där (som jag hade missat helt och hållet), och under den tiden hann jag med min standard-uppvärmning (stor volt, skänkelvikning längs öppna delen) i både skritt och trav. Efter det så fortsatte jag ute i paddocken som hade säkert 20-30 cm tjockt snölager i sig, så där blev det lite styrketräning för tanten som hon nog tyckte var lite jobbigt. Det var nog inte det bästa passet vi har avklarat, men det kändes ändå bra hela tiden så jag är nöjd!

Dock var hon tjurig som aldrig förr när jag skötte om henne, hon stod och skrapade med benen konstant, högg lite extra i luften när jag skulle spänna sadelgjorden och var lite tjurigare mot kompisarna än vanligt. Inte alls så gosig som sist, då jag till och med kunde göra om flätan i pannluggen... Det märktes att hon saknade sin Felicia, för när hon är där är Divan aldrig så tjurig. Knastanten.

Glad Divan med sin Felicia på ryggen!