Det var dock inte det jag hade tänkt skriva om, utan jag hade faktiskt tänkt berätta lite om hur det gick att rida igår. Svaret på det är braaaa. Jag red ut tillsammans med en kille som heter Matteus, och var lite nervös över hur det skulle gå då jag fortfarande inte litar på att Gorm ska stanna i alla lägen. Matteus har knappt ridit i ett halvår liksom, så det skulle inte vara optimalt om Gorm skulle dra iväg då. Men jag hade ingenting att oroa mig över visade det sig, för att Teitur (Matteus häst) var hur cool som helst och höll sig i ett lugnt tempo även om jag red Gorm lite fortare.
Coolare ändå var ju Matteus; på en grusväg så töltade jag på rätt fort och han hamnade efter ett par hundra meter, men då jag stannade för att vänta upp dom så satte han hälarna i sidorna på hästen och galopperade ifatt mig precis som om han galopperade runt ute varje dag. När vi galopperade längst en annan väg så blev Gorm ordentligt skrämd av ett gäng fåglar som flög upp mitt bakom rumpan på honom och höll på att trilla omkull och panikgaloppera i samma veva (man måste se det för att förstå hur han gjorde haha) och det enda jag tänkte var att "shit, tänk om hans häst också blir rädd och han trillar av nu", men då jag kollade över axeln så vinkade han så glatt från hästryggen haha. Grym kille där alltså!
Gorm skötte sig väldigt bra under hela ritten, fort gick det ju men jag bestämde gångarterna och kunde sakta ner när jag ville. Tempot var inte riktigt det jag fokuserade på, utan fokus låg som vanligt på att ta honom i munnen så lite som möjligt, samt fram, fram, fram! Liten vit behöver bygga kondition, men att springa tycker han ju är kul så han klagar inte så värst mycket ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar