Slutet och början

De senaste dagarna och veckorna har det hänt så mycket; sista rycket i skolan, bal, mösspåtagning, massor av planerande inför studenten, Stockholm fields (rockfestival) samt självklart massor av festande eftersom att det snart är studenten. Imorgon, faktiskt - äntligen! Sedan "börjar livet" som alla vuxna säger, och jag kan inte riktigt säga emot... I höst väntar nytt jobb i ny stad, och jag flyttar hemifrån till en liten etta mitt i centrala Enköping. Behöver jag säga att jag längtar?

Mycket som händer

Henrik smsade att han inte bara har fått en plats på GMU, utan även kanske jobb efter att den skulle vara avklarad. Samtidigt som det är GMU har han dock åtagit sig en anställning på ett annat företag... Vi får väl se hur det går. Jag håller i alla fall tummarna på att det löser sig, och är så otroligt glad och stolt för hans skull!

Vad händer i mitt eget liv då? Skolan rullar på, softa veckor med halvdagar som denna avlöser stressveckor med en miljard prov. Gorm lades ut på annons i måndags, provreds på tisdagen (efter min ridlektion så jag fick sköta allt - helt utan någon slags förvarning... inte helt okej...) och är så gott som såld. Bara veterinärbesiktningen ska genomföras så åker han sen. Känns så himla tråkigt.

Dagen har trots försäljning av min häst blivit rätt bra; framtiden är så gott som säkrad för mig! Ingen press eller stress efter studenten för mig, för jag har fått jobb!! Jobbar från och med augusti på en advokatbyrå i centrala Stockholm som kontorsassistent, så det blir väldigt spännande. Jag längtar lite efter att jobba till och med. Det där med att flytta hemifrån löser sig nog också, kanske kan jag flytta redan vid slutet av sommaren... Hoppas!

För ett tag sedan kändes tanken på jobb mest hemskt och stressigt, men stressen låg snarare i ovetenskapen om framtiden känner jag så här i efterhand. Nu är jag snarare mest förväntansfull. Stressmomenten har alltså övergått från framtidsbekymmer till sånt som normala studenter borde oroa sig över; klara alla prov nästa vecka. Men det ska nog gå bra. Jag jobbar på det.

Jaktlycka i London

4 par skor, 5 tröjor, 3 träningslinnen och en löparjacka, solbrillor, strumpor, strumpbyxor, fakefransar, öronproppar (var en aning grinig i morse, delar rum med Saga som snarkar och som har en säng som låter förjävligt mycket), hårklämmor, en klänning och hela tretton par trosor (dom är dock inte med på bilden, hehe) och hela kalaset kostade ungefär 1,5k. Galet billigt måste jag våga påstå, och ännu billigare för mig blev det eftersom att jag hade fått massa julklappspengar av mormor och morfar! Vi får se hur jag ska få hem allt bara haha...

En sån där bra en

Nytt för veckan är att jag har gjort ett schema för varje dag som beskriver vad jag ska göra i skolan, stallet, träning och läxor hemma. Förra veckan var jag så stressad att jag fick psykbryt flera gånger och gjorde allt tusen gånger värre, så när Felicia (listmakaren och planeraren nummer 1) berättade om sitt veckoschema kände jag att det var en bra grej.

I söndags så skrev jag alltså upp allt som skulle göras, och hittills har det funkat över förväntan. Jag har inte skjutit upp en enda grej, och till och med börjat plugga till psykoligiprovet i tid!?!? Galet, jag vet. I alla fall har det redan gett resultat på stressnivån; jag har inte brytit ihop någon gång än. Visserligen är det bara tisdag haha, men förra veckan var extrem, och jag har en bra känsla om det här alltså.

Idag har jag i alla fall hunnit avverka alla instuderingsfrågor (som inte behövde vara klara förrän imorgon, så en eloge till mig här), gå på alla lektioner (det gör jag visserligen alltid, men ändå), tränat axlar, triceps och mage på gymmet med Felicia, hunnit rida den tjocke, gule, lille hästen, pluggat lite till på psykologin OCH planerat inför Henriks födelsedag. Effektiv, ja. Så nu ska jag duscha (det har jag dock inte planerat in i mitt schema, så det borde väl bara räknas som ett plus? haha) och lägga mig och läsa min engelskabok. Bättre sömnpiller finns inte, så sova bra tänker jag göra också.

Tack och hej, leverpastej.

54 månadersdag

54 månader, 4,5 år. Jag älskar dig så mycket, min fina Henrik. 

Balplaner och sånt

Idag har jag haft en skitdag. Eller rättare sagt en riktigt bra dag med världens bästa kompisar och bästa maten i skolan (pannkakor gör mig alltid glad hehe), men har samtidigt känt mig hängig, oengagerad och haft ångest över skolan. Det är alldeles för mycket på gång i alla ämnen samtidigt, och jag känner mer och mer hur luften liksom går ur mig... Jag vill bara vara klar med allt. Jag nästan längtar tills vi ska ha nationella prov, då brukar det vara några intensiva timmar per vecka och så får man ta det lugnt resten. Men vi får väl se hur det blir i år.

Efter skolan tänkte jag först springa en runda men hade ingen energi till det heller. Istället avreagerade jag mig genom att sitta och skratta åt massa fula (och DYRA) balklänningar, för jag kände att det var dags att börja kolla efter en sådan. En balpartner är på gång; han lovade att gå med mig om hans föräldrar "betalade kalaset" som han själv sa haha. Så vi har en deal. Jag hoppas bara hans föräldrar har gott om kosing, det är ju inte gratis att gå direkt...

När jag satt där vid datorn och skrattade åt en massa fula rysch-pysch, överdrivet volangiga bolibompadraksklänningar (ja, det fanns en sån), så kom jag till minnes att min käre mor hade sytt en väldigt fin klänning som jag provade för många herrans år sedan. Jag mindes att hon hade slängt upp den i en låda på vinden, så jag och Tyra tog en roadtripp hem till mamma, klättrade in i hennes vind och så letade jag fram den. Jag litar verkligen inte på minnet från mitt 12-isch-åriga jag, då hade jag ju en smula annorlunda smak från nu hehe.

Klänningen visade sig vara rätt så väldans fin, och satt ännu bättre på. Den visade sig också vara en aning exklusivare än vad jag hade förväntat mig; det är värsta märkesklänningen som mamma har ärvt av min mormor, och var den kommer ifrån början visste hon inte ens. Här sitter jag alltså med en helt gratis vintage-klänning.

Min dag slutar alltså med mig på rätt så superbra humör. Bild på klänningen bjuder jag dock inte på förrän det är dags!

Helgnöjet

Från torsdagen till söndagen hängde jag i skidbacken. Eller kanske snarare i liften, det går ju lite snabbare ner än upp liksom. Måste säga att jag älskar alien-outfitten, man klär sig ju inte särskilt vackert när det är mellan 15 och 20 minusgrader med lite blåst på det. Trippla tjocktröjor, mjukisbyxor nedproppade innanför termobrallorna, hjälm och skidbrillor som är större än mitt ansikte typ. Men åh, vad kul det är att åka skidor!

Tänk om

Mamma planterade en idé i huvudet på mig när jag åkte från henne till pappa lite tidigare idag. Att jag skulle se om jag får jobbet jag hoppas på efter gymnasiet, och om jag lyckas sedan bara tuta och köra. Jag vill ju så gärna. Den enda riktiga skillnaden från nuläget skulle ju vara lite mer utgifter. Eller jävligt mycket mer, om jag ska vara ärlig mot mig själv och mot den som bryr sig.

Det är ju lite det som är problemet också; jag kan ju inte riktigt göra allt. Växa upp på riktigt eller leva barndomsdrömmen... Kanske funkar det att kombinera båda delarna. Kanske går det inte som jag har planerat alls, utan nyckelpersonen i min plan har sina egna planer. Vem vet. Kanske måste jag välja bort det helt?

Men... Det är ju det jag alltid velat mest i hela världen.

Jag blir chockad över att alla är så jäkla stöttande. Ingen som säger "nej Maja, inte smart" längre, ingen som säger att jag borde tänka lite på framtiden istället. Utom jag själv då. Åh vad skönt att ha någon som bestämde, haha. Tänk om jag bara skulle köra och få exakt det jag ville, och sitta där med allt ansvar för vad som händer sen. Shit. Jag är nervös redan nu. Och varför? Jag kommer ju inte kunna ändra något ikväll i alla fall.

Tänk om den feta, gula, lilla hästen var min.

Just nu

Uteritt i snön på bästa Gorm ❤️

I dagens tidning

Är numera enköpingskändis; har ju med mina kompanjoner två hela artiklar om oss i Enköpingsposten... Om det går bra för vårt företag nu? Oh yes!

Áramótakeppni

Upp halv sex, packa, äta åka. Lasta Gorm på tio sekunder, och transportkompisen Teitur på trettio minuter. Dött bilbatteri, panik, fixa, starta, åka, och sedan kom vi äntligen fram till Altuna Björsbo där det bjöds på tävling! Tävlingsformen tror jag hette firmakeppni, vilket innebär att alla i klassen rider samtidigt och får välja att visa upp tölt, trav eller galopp. Min plan var att tölta då han har stark i den gångarten (samt för att tölten premieras) men dom planerna tyckte Gorm var jättetråkiga. Istället blev det trav och galopp för vår del, men det skötte han jättebra.

Vi slutade på en fjärde plats (av sex stycken totalt hehe), men nöjdast är jag nog över den klockrena tölten han visade upp i ärevarvet... Vart var den innan haha? Jättekul att äntligen tävla igen, synd att jag inte kan göra det oftare för det ger verkligen mersmak. Så himla kul!

 Bild från zannasfoto.se

Bild från fotografen pappa Berglind