Inget för känsliga läsare.

Fy, mår fortfarande illa...

Var helt sjukt att köra på rådjuret.

Först så hoppade ett annat rådjur mitt framför oss, och pappa sa någonting typ "Shit vilken tur att vi missade" och precis i samma ögonblick bara smäller det i hela bilen.

Jag såg inte precis när vi körde på det, körde upp handen framför ögonen (konstig reflex typ) och tog ner den precis efter, och då såg man hur rådjuren bara flög längs bilvägen framför oss. Liksom sladdade säkert 100 meter och stannade vid kanten av andra sidan vägen, så pappa visste ju inte vad han skulle göra riktigt, men han körde fram lite så vi stog med bilen bredvid rådjuret med varningsblinkers på. Tror det stavas så. Så jag ringde Kent (Elsas pappa, av äkta bondsort) och frågade vad vi skulle göra, han sa att vi skulle ringa polisen (är enligt lag att man ska anmäla påkörda rådjur tydligen, visste jag inte innan!) så det gjorde pappa.

Och jag väntade.

Fy. Bredvid bilen låg ju rådjuret, så var otroligt svårt att kolla någon annan stans. Men egentligen ville jag på något sätt se, det var hemskt och jag var typ på väg att kräkas flera gånger. Men det kändes fel att titta bort, och att låtsas som att det inte hade hänt någonting var omöjligt. Det är så svårt att förklara. Men fy fan vad hemskt det var, man såg paniken lysa rätt igenom ögonen på den, såg hur den sprattlade med hela kroppen för att kunna fly, och i slutet hur den började vingla med huvudet, precis som att den var yr. Som att den förstod.

Efter en kort stund kom en tant i en bil, hon sa att hon skulle ringa efter en jägare och hämta någonting att ha ihjäl den med. Efter ett tag kom hon tillbaka med en domkraft som hon och pappa hade ihjäl den med. Sjukt nog var det lättare att se den död, än när den låg och led.

Efter en stund (har inte koll på hur lång tid det tog, känner mig lite borta just nu) kom jägaren och hämtade kroppen så att vi kunde åka hem.

Är sjukt stolt över pappa (han är av den kramgoa-stadsbo-kan-inte-döda-djur-pappa sorten) för att han kunde ha ihjäl rådjuret, jag vet hur jobbigt han måste tyckt att det var, men jag är så himla glad att jag slapp! (Jag skulle aldrig kunnat lämna det där, alla fyra benen var helt paj och det fanns ingen chans i världen att den skulle överleva ute i naturen, utan den skulle antagligen frusit ihjäl under natten. Om inte pappa hade gjort det skulle jag gjort det.)

Orkar inte skriva mer nu. Uppdatering om ridningen kommer i morgon, och förlåt för ett äckligt och ointressant inlägg, men var tvungen att skriva av mig någonstans.