Gamla bilder

Gick igenom lite gamla bilder, och hittade då de här som är tagna för några år sedan. Åh vilka minnen jag har med den där hästen alltså!

Jag tycker att det är så himla kul att se tillbaka på grejer som var typiskt för just den perioden, och ni kan ju se här vad det var haha... Jag hade helt och hållet snöat in mig på att terränghoppning var skitballt, och släpade därför med mig Elsa ner till skogen där vi byggde en liten bana längs stigen.

Det var ju bara nedfallna grenar och sånt vi kunde använda, för att sågar vågade hennes pappa inte låta oss släpa ner till skogen (han trodde väl att vi skulle fälla alltihopa bara för att få vår jäkla bana. Och han hade väl inte helt fel heller.) så vi fick släpa på de där jävla långa och tunga grenarna som de var. Åh vad vi slet. Och ändå sprang hästjävlarna bara rätt igenom många av våra hinder som mest bestod av granris och sånt.

Men det var ju typ på den där nivån som vår ridning låg på också: vi flängde mest omkring i galopp, helst barbacka också, och livets höjdpunkter låg i när man fick ta ett race med hästarna på stubbåkrarna. Eller längs grusvägarna. Eller på stigarna i skogen. Haha, nej men ni fattar, det var fart och spänning som var det roligaste. Kontroll på hästen, vad var det liksom?

Minns så väl hur jag älskade bilden längst ner. Där gick han ju faktiskt i form! Och ute och allt. Alltså, problemet var inte att vi inte "kunde rida", för att vi kunde ju de flesta grunderna och ridvägarna och sånt då. Att göra bakdelsvändningar och skänkelvikningar, volt med böjd häst som jobbade i form och sånt där grejade vi ju på lektionerna. Det var bara inte där glädjen låg just den tiden, för vad var ett varvs perfekt samlad trav jämfört med att slå Elsa och Killjan i ett galopprace liksom? Ingenting. Igenting just då i alla fall.

Nu för tiden är det snarare tvärt om: jag tar gärna en galopptur på stubbåkern, men bara om jag känner att jag har hästen under kontroll. Och självklart är det kul, men på sista tiden har jag nog hållit mig lite för mycket inne i paddocken just för att det är där jag känner att det går bäst. Och ja, självklart tycker jag att det är som roligast när det går som bäst;) Men jag förlorar lätt balansen åt båda hållen; då var det bara ut och lek som gällde, och nu är det bara att öva, öva, öva. Måste helt enkelt hitta balansen, så får se till att rida ut lite oftare nu medan det fortfarande är ljust ute på kvällarna!

Bilderna är fotade av Sara Thorin, på mig och fina Skjoni frá Svalbardí!