Måndag

Red Gorm för första gången på en evighet idag, och det enda jag känner är att jag är så himla besviken och missnöjd. På grund av att paddocken hade så otroligt dåligt underlag fick vi hålla oss på grusvägarna utanför istället, vilka också var stenhårda och knögliga av is. För att hinna rida medan det var ljust fick vi också lov att slå ihop min grupp med den gruppen som rider innan, alltså var inte förutsättningarna för att det skulle gå bra så stora redan från början.

I alla fall gick det från dåligt till sämre; han tog inte mina hjälper i skritten, och senare i tölten sprang han bara och rollade i galopp. Det spelade liksom ingen roll vad jag gjorde, det gick bara allt snabbare och blev mer okontrollerat när jag försökte rida lite och inte bara åka med. Usch och blä. Jag vågade inte säga till honom på skarpen heller med tanke på att underlaget var så dåligt och mitt sällskap inte hade allt för stor ridvana (att skena iväg i galopp då känns ju inte så kalaskul).

Alltså så bestämde jag mig för att hålla mig till en annan häst på lektionerna tills underlaget blir bättre och sedan prova en gång till. Det känns ju dock som att det inte kan gå värre än så här i alla fall, och det är väl bra på sätt och vis...