Jo, jag lever fortfarande

Nu var det visst ett tag sen jag skrev här (det är illa när jag får sms av mamma som tycker att jag bloggar för lite haha), det är nämligen så att jag fick låna en riktig tegelstens-bok av en kompis, så det är den som har fått all min uppmärksamhet den sista tiden. Sen sist har jag i alla fall hunnit med ett helt påsklov, ett x antal springturer (har tappat räkningen helt, men har inte nötit soffan allt för mycket), bio (The Host, rätt bra faktiskt! Äkta tjejfilm kändes det som, jag tror mina småsystrar kommer älska den) stallhäng med Felicia och Divan, och i måndags även en hopplektion i "mitt" stall.

På hopplektionen var det fina Skalkur som fick då för springandet och hoppandet, själv satt jag mest där och försökte hålla mig fast och överleva haha... Jag är ju så rädd för att hoppa, men som tur är så är jag sjukt envis också, så över kommer jag ju alltid ändå. Men det är ju den där stunden innan man ska över det jäkla hindret, det spelar ingen roll om det är 80 eller typ 10 centimeter högt, jag är alltid lika rädd ändå. Men Skalkur var jätteduktig med tanke på att han i princip skötte allt själv (kändes det som när jag satt där uppe i alla fall) och vi klarade oss över alla hinder varje gång helt oskadda. Det är så roligt att jag lär känna honom bättre och bättre för varje gång, han är så otroligt cool att rida!