Började med att rida slalom och flytta honom för skänkeln i varje böj i några varv åt båda hållen, red även limbogrejen och lite läskig var den allt tyckte Gorm. Han stannade och såg förvånad ut framför, men sänkte huvudet lååångt och gick under lite försiktigt när jag drev på. Så duktig så ;)
När hästarna var uppvärmda och lyssnade så byggde banan om och det blev ett sockerbits-hinder på varje långsida som vi travhopade över. Det tyckte Gorm var kul så han blev stark som tusan innan hindret, men väl där hoppade han knappt av och slog ner dom där jäkla klossarna varje gång. Alltså en gång råkade han till och med riva med sig en med ett bakbenen som han "fastnade" i, men inte ens efter det hoppade han av ordentligt. Så höll han alltså på tills jag drog å med pisken innan ett hinder för att han skulle vakna lite, och då vart det fullt ös medvetslös. Det fanns liksom inget stopp på honom haha, så han rejsade runt i trav och kastade sig över hindrena.
Inte helt okej alltså, så då plockade Emelie bort alla hinder och grejer och upgiften blev rätt och slätt att galoppera. Länge. Och efter sisådär tio-femton varv i galopp blev han ju faktiskt lite mer medgörlig, och det var då jag skulle ta ner honom, skritta lite och sedan komma fram i tölt.
I början var det som vanligt "broms, vad är det?", men när vi bytte varv och kom fram så gick det bara sååå bra. Han gick med klockren takt, jag kunde bromsa lite innan hörnen så han inte slog upp till galopp och allt. Innåtställningen vart det däremot inte så mycket av, men vem bryr sig om sånt när man kan stanna?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar